Vi är både samhällshjärna och autonomt hjärta. En omöjlig disharmonisk självbild som vi visar upp. Så som i en spegel: En obalans som sakteliga växer även i samhället. Självbilden håller på att upplösas och pendeln slår tillbaka mot sig själv. Medborgaren reagerar med avsky när samhällsbilden inte speglar den växande obalansen. Välfärdssjukdomarna och föraktet för förvaltarsamhället växer.

Den trevliga, snälla och högubildade akademikern Jekyll är samhällsbilden av oss själva. Vi är ju skapade som civiliserade, socialiserade och genomgoda som saknar ondska, rasism och förakt för svaghet. Bara dumma är elaka. Hela lagboken vilar på denna grund. Hela samhället är gott och med god moral. Mr Hyde finns inte hos den välutbildade. Inte heller helvetet. Bara himmelsk god vetenskap finns. Samhället fattas det mörka. Bara individen är ren egennyttig egoist.

Konsten är därför ett socialt påhitt. Helheten är en myt. Bara delar kan studeras. Den goda människan är i samhället ren yta och endimensionell. Bortom jaget finns bara en blyg och tafatt människa. Även arbetaren har lärt sig. Bonden har förlorat mycket av sitt jordnära sunda intuitiva förnuft.

Politiker, ekonomer – vår tids profeter – och ideologier arbetar på samma tema. Bara kulturkraften kan kontrolleras och ges politisk tillvaro. Naturmakten avvisas som myt. Politisk korrekthet i samhällsförvaltningen heter det idag. Alla partier är det Goda. Utom extremhögern.

Alla politiker blir därför med tiden byråkrater samhällsförvaltare utan visioner. Ty alla har samma byråkratiska svar. Därför går alla ideologier mot mitten. Vi har återigen funnit den slutgiltiga sanningen: Som är en likgiltig, egennyttig och besatt förvaltarsjäl utan hängivenhet. De har alla samma enhetliga inställning som de tror är baserad på våra instinkter. Ren vetenskapsideologi.

Konstens världsbild eller vetenskapens.
Med andra ord. Bägge två är sanna.
Men bara den ena livsbilden tillerkänns existens.

Bara den goda och rena kulturen finns.
Naturen är både god, och om den undertrycks, är den ond om den ges spelrum. Den har vi lämnat.

Extremhögern är naturens svar på sociala konstruktioner och förvaltarstrukturer. Samhället har avlägsnat sig från människan. Demokratin reagerar med avsky hos Sveriges representanter och hos dem som väljer riksdagen.

Kristendomens påhittade nästa blev till den vetenskapliga socialismens genomgoda och jämställda människa. Karl Marx opium till folket. Kristendomens autonoma hängivna individ skapades till den manipulativa i konservativa partier, med rent egenintresse. Skolan utvecklar egoisten som bara ser den Andre som vi skall idealisera, förakta, konkurrera och besegra. Vi förväxlar egoisten med individen. Få ser längre sin nästa i ögonhöjd. Vår medmänniska blir till en föreställning fylld med begär. Vår självbild. Hängivenhet och grunden för innovation i civilsamhället förloras. Ateismen växer av nödvändighet på denna grund. Inte som ett fritt val, som en följd av utbildningsformen. Samhället följer denna sekulära självbild.

Även ateismen inser att samhället inte kan bära moral. Det är extremhögerns plattform. Om samhällsmoralen inte speglar individens självansvar. Egoisten behöver ju inte moral. Det är inte individens plikt. Samtidigt: Den goda naiva samhällsmoralen är falsk, upptäcker ateisten sent omsider. Mr Hyde arbetar i lönndom mot sin egen spegelbild. Förr om åren sa man att det är naturen som slår tillbaka mot kulturen. Därför svänger ideologer mot extremhöger.

Tidspendeln slår alltid mellan allmän kultur och enskild natur. De forna jämställda socialisterna ser sin nästa med förakt och röstar höger. Extremvänstern begick självmord redan 1989. Ingen annan väg synes öppen. Fascismen begick självmord redan 1945. Ånyo vill man pröva fascism, diktatur, nationalism och religiös fanatisk fariseism, bokstavstro.

Ateisten är av nödvändighet en nationalist. Egoisten är grunden för etnisk identitet. En påhittad självbild av jaget i gemenskap. Som 1800-talets ”absoluta” vetenskap skapade. Ett akademiskt påhitt som lever och växer i det fördolda.

Ateismen kan inte ha en annan moralisk ledstjärna än lagen och samhället. Som numera avvisas.
Var skulle ateisten finna en plattform för moral?
Därför extrema åsikter.

Skriftkulturen socialiserar medvetandet och skapar ett sekulärt byråkrat- och förvaltarsamhälle som låtsas ta och bära moraliskt ansvar. Men vi avskyr byråkrater som bara följer lagen. Hjärna med låtsashjärta. Men vägrar själva ta ansvar för det goda i vår vardagliga gärning. Vi har utbildats till detta.

Från naturtillståndets människa, den ädla vilden i konsten. Till en skriftkultur som skapar en mental tomhet som grundlägger olika teorier om människan som individ och flockdjur. Dagens sociala konstruktioner. Rationalism är en förtäckt förvaltarideologi inom vetenskapen. Universitetens elitopium för medborgarna och samhället som man övertog från kyrkans överhöghet. Marx visade vägen. Vi vägrar inse att matematik, fysiska formler och logik är kulturlagar. Vi låtsas sedan 1700-talet att de är naturlagar och bygger ett mekaniskt, instrumentellt förvaltarsamhälle på denna grund där passion, medkänsla och compassion ersätts med instrumentell empati och egennytta. Vi kan bara deducera och härleda ur kulturen. Inte naturen. Naturlagarna äger naturfolken. Vi har till stor del förlorat dem.

För att undvika självinsikt fyller vi på med samhällsstrukturer. Först religion, sedan vetenskap, ideologier och konst som tjänar Lorden. Idag förvirring. Människan är vilse i kulturen. Vänster blir höger och högern går till i mitten. Ideologisk och moralisk upplösning. Samhällsnormer är bara politiskt korrekt moral. Politiker och ideologier har blivit till samhällsförvaltare och byråkrater. Egoismen ser inte längre sin spegelbild i demokratin och riksdagen. Individens självansvar har vi tappat för länge sedan. Alla i grunden samma rädsla för den autonoma människan.

Samhället måste spegla både levt liv, idén om det goda och föreställningar om det goda. Både hängiven konst och empatisk vetenskap. Både del och helhet. Både egoism och medkänsla.
Både vägen och målet.

Individualistisk socialism är en tredje oprövad väg för ökad jämlikhet, självansvar, minskad egoism, ökad individualisering, minskad byråkrati, ökad innovation och gemenskap. Den väg som alltid funnits och redan prövats i tusen olika former. Men inte i ett sekulärt samhälle.

Ordet Gud är en metafor, en liknelse, en gåta, ett ordspråk. Inte ett begrepp. Sociala autister tror att Gud skall uppfattas som du förstår bilar, hus och datorer. Därför avvisas hen.
De söker där Gud inte finns.

Även ord som ljus, atom, noll
och kvanta är ochså liknelser.

Gud som tidslös omedelbarhet, bärare av och överförare av information har ju bevisats av vetenskapen redan för 100 år sedan. Gud heter i vetenskapen ljus, kvanta, noll och atomer. Materiens minsta beståndsdelar, som både är och inte är. Samtidigt, som nollan. När kvantfysiker Niels Bohr insåg att atomen bara kan förstås med bilder och liknelser då hade han insett det tidslösa. Han förstod att olärda ser annat i atomen än fysikern. Att fysikern bara är atomens sätt att studera sig själv. När man upptäckte att ljuset är både en partikel och en ljusvåg hade man studerat själen. När man prövat 100-tals gånger och visat att kvanta överför tidslöst information över stora avstånd har man bevisat att det finns i det omedelbara en dimension som inte kan nås med vetenskapliga metoder. Man forskar om Gud.

Skrivmetoden för denna blogg och mina böcker är
jämförbar med naturfolkens olika gudar. Samma form av dyrkan.

Antingen dyrkar man Lorden
eller så är man hängiven sig själv.

Ett tredje finns inte mer än som
hjärnspöken, tomhet och självbedrägeri.

Det kan inte finnas en verklig dimension
mellan levt och olevt liv. Mellan levt och olevt språk.

Förutom grådiset.

All vetenskapskonst måste
därför vara en bekännelse.

Det moderna sekulära samhället vill
att vi bara blir Lordens hovmästare,
dennes servitörer, springsjasar och kockar.

Skolan kräver att vi mödosamt och med flitig träning lär oss hylla textbeläten.

Att vi alla blir till goda bokstavsdrängar.

Frihet, innovation och kreativitet
är att vara frigjord denna dyrkan
av skolan heliggjorda texter av olevt liv.

Textlösa kulturer har alltid låg status i förhållande till textkulturer.

Samma orsak som varför svenska dialekter är
underställda skriftspråket svenska.

Där mycket skriftkultur samlas
där uppkommer hög status.

Texter är som pengar, älghorn och fina bilar.
Den som äger böcker i en social kontext
äger inflytande. Gestalten skapas i denna process.

Textlösa har alltid stor respekt för texter
och individer som höjt sitt självmedvetande
med bokstäver.

De förstår att man blir någonting
när man kan läsa och skriva.
Om man inte kan läsa är man ingenting.
Man blir något med texter.
Bokstavsmakt.

Textlösa kulturer har mycket lite hierarkier.
Samma gäller i deras medvetande.
De känner inte skam, förstår inte att förställa sig.
Det är vad de är i sin naturlikhet. Textlösa kulturer har just ingen persona. De har därför inte ett dualistiskt medvetande. Bara sunt förnuft.

Därför går de nästan nakna.
Vem skulle ge dem sociala normer.
Om det inte finns ett hierarkiskt samhälle.
En lång penisfordral körde ut dem ur paradiset.

Om det knappt finns ett samhälle så finns det ju inget socialt djur. De är nästan autonoma individer i spontan gemenskap. Nästan som barn.

De är individualistiska socialister. Den ursprungliga jämställda gemenskapen. Den naturliga kommunismen som är raka motsatsen till den marxistiska kommunismen. Som Marx aldrig förstod.

I begynnelsen fanns inget beläte och ordet var liv.

I begynnelsen var ordet och meningen en enhet.
När vi läste texter från Kunskapens träd
blev språket skuggor av det ordlösa.

I begynnelsen var ordet. Varje ord var levt liv.
Sedan kom bilden som barn ritar.
Sist uppfann man det skrivna ordet
och ett olevt liv skapades.

Så uppkom olika förståelser. Där den ena inte
förstår den andra. Konstens grundplatta.

Det finns två former av frihet.
Högt uppe i Babels torn.
Och på marken bredvid Kulturtornet.
I dess ljusskugga.

I tornet är vi tvingade till frihet, säger existentialisterna. På marken ges frihet säger konsten.

Frihet och natur är diametralt motsatta. Frihet börjar bara där naturen slutar. Mänsklig frihet kommer bara när människan kan överkomma sin naturliga, djuriska existens och skapa ett nytt jag åt sig själv.
Professor Fukuyama berättar om akademiker.

Konstnärens autonoma frihet existerar inte
i den liberala akademiska världen.

Livets tjänare förlorade all makt.
Makten blev friheten.

Påven utbildade gud till språkgeni och mattesnille. Det sekulära samhället bör tvärtom utbilda gud
till en sträng empirist och ateist.
Ideologin för denna utbildningsreform
bör vara individualistisk socialism.
Ren vetenskapskonst!

Tyvärr så fruktar humanisten sträng ateism och empirism.

Därför behövs en utbildningsreform.

Amish i USA lever mitt i ett superkapitalistiskt land och är en länk mellan naturfolk och moderna kulturer. Välfärdssjukdomarna är massivt stigande i västerländska industrisamhället. Men inte bland amish. De är ca 200 00 amerikaner.

Det naturnära liv som amishfolket lever syns i statistiken. Över hela fältet av olika fysiska och mentala sjukdomar har amish en massivt lägre frekvens. Bara i andelen problem i samband med födslar har amishkvinnor mer än icke-amish. Orsaken är att de föder 5 barn fler/kvinna. Cancer i allmänhet är t ex 44 % lägre bland amish. Man betonar att det inte bara är sexuell trohet, frånvaron av rökning och alkohol. Utan att de har lägre cancerformer generellt som inte har att göra med dessa variabler. Amish lever längre och hälsosammare. Deras kostnader för sjukvård understiger massivt jämförbara kaukasiska amerikaner.

Frigörelse från samhället ger ett hälsosamt och längre liv.

Livsstilen är även orsaken till varför amishfolket bara har högst en sjättedel av den autism vi har. Det finns nästan ingen autism, trots noggranna studier. Låg frekvens av autism är bara en del av mönstret i hela livsstilen. Mentala problem hos kvinnor är t ex 1/35 av kaukasiska kvinnor i USA. Icke-amish män har 10 gånger mer depressioner och mentala problem. Depressioner och självmord är nästan icke förekommande. En även mer markerad skillnad syns i allergier. Amish har bara en tiondel av de allergier som moderna västländer har. Även långt mindre (1/3) än jämförbara jordbruksfamiljer. Amishfolkets livsstil är närmare naturfolken och deras andel av välfärdssjukdomar är likaså jämförbara med deras. Ju närmare naturen desto mindre välfärdssjukdomar. Redan taoismen hävdar detta för 2 000 år sedan. Liksom Rousseau under 1700-talet. Utan att ha någon form av vetenskapligt bevis. Han antog detta utifrån självinsikt och analogisering till den livsform naturfolken lever. De t o m saknar ångest, depressioner och självmord. Allergier och autism är ovanliga.
Ett tag hävdades att den lägre frekvensen av autism bland amish beror på att de inte vaccinerar och/eller att de äter mer obesprutad eller icke genmanipulerad mat. Inget av detta stämmer. Vaccin är inte orsak till autism. Amishfolket vaccinerar oftast sina barn (minst 63 %). Majoriteten använder kemikalier i säden.
Liknande skillnader bör kunna beläggas för t ex anorexi, bipolär, bulimia och en rad andra välfärdssjukdomar. Sannolikt bör även schizofreni vara mindre dramatisk och kanske inte ens existerande. Det slutna hjärtat är det som skriftkulturen skapar. Det leder till kultursjukdomar. Antalet slutna hjärtan hos naturfolken måste vara försvinnande få. Psykopaten har alltid en högutvecklad empatisk förmåga, något som bönder och talkulturer saknar. De testosteronstinna männen hos naturfolken som vill få makt har ju svag manipulativ färdighet och måste använda våld för att ta och behålla makten.
Allergier har ökat lavinartat de senaste tre decennierna, 7 gånger mer. Ökningen sker framförallt i städer där vi även har en massiv ökning av ångest, depressioner och autism. Det forskningen inte diskuterar är bokstavskulturens inverkan på medvetandet och hälsan som förklaring till varför just amish har mindre allergier, autism, cancer och en rad andra sjukdomar än jämförbara jordbruksgrupper. De har lägre nivå på utbildning än övriga bönder och söker ständigt befria sig från kulturen. Livsformen skapar skillnaderna i relation till andra jordbrukare.
Stress nämns som en möjlig gemensam nämnare till varför högutbildade, nyanlända invandrare och arbetslösa har mer autism och varför den har ökat dramatiskt under de senaste decennierna.
Amish lever närmare den enkla vardagen. De har mindre utvecklad omedvetenhet, ingen stress, mindre tvekan och skepticism. Det är mer vad de är och mindre vad de inte är. Därför mindre sjukdomar.

Kapitalismen skapas av bokstäver.
Luther var föregångare med lokala tyska bokstäver.
Utan naturlig motkraft är girigheten bottenlös.
Det är problemet som skapar sjukdomar.

Ett samhälle utan en motkraft som dämpar kapitalismen negativa följder ökar obalansen i medvetandet. Som har ökat massivt de senaste decennierna. Det syns konkret som: Altruismen minskar, sekulariseringen ökar, ideell verksamhet reduceras stadigt, egoismen och girigheten växer. Vi blir alltmer besatta och fanatiskt fixerade i det sociala. Medan passionen för det autonomt enskilda stadigt minskar.

(Källor finns till forskning.)

Vetenskapen utvecklades ur konsten, och när tiderna förändras kan de två mötas igen på ett högre plan som nära vänner, skrev J W von Goethe.

I begynnelsen fanns bara vetenskapskonst. Sedan blev det konst och vetenskap. Slutstationen är vetenskap och konstvetenskap. Den ursprungliga alltid nyskapande konsten har till stor del tappats.
All konst var i början enkel empirisk vetenskap. Det som med sinnena kunde upplevas. Idén om det sköna skapades av en upplevelse, samhörighet och närhet till den egna naturen som man såg och kände i den konkreta naturen. Detta kunde gestaltas i en rad olika former. Sedan utvecklades kulturrebellisk konst och sist i slutstadiet när goda högkulturer verkade i Grekland, Rom och senare i hela Europa uppkom den naturrebelliska konsten. Konsten kan inte separeras från moral, ideologier, religioner, eller naturvetenskap. Livsinställningen är alltid en underförstådd del av konsten, oberoende om konstnären äger insikt om detta eller inte. Det finns ingen värderingsfri konst. Bara varierande former av sociala värderingar.

Vetenskap och religion är inga motsatser.
Vetenskapen är bara för ung för att förstå.
Författaren Dan Brown

Orsaken till tudelningen är att två i grunden olika personligheter utvecklas och söker sig till respektive synsätt. Däremellan finns vattentäta skott resta som en jättelik mur. Först i medvetandet och sedan successivt även i det sociala. Inte ens under renässansen – allvetartiden – kunde en återfödelsens stora man stiga fram och gestalta både konsten och vetenskapen som en enhet. Da Vinci behärskade bägge formerna. Men kunde bara skriva och läsa knapphändigt på talspråket italienska. Alla lärda böcker var skrivna på latin. Böcker på italienska var lite poesi och administrativa texter. Han målade och uppfann och visste att både konst och innovation tillhörde samma grundplatta för en tusenkonstnär med generella färdigheter. En god konstnär kan helheten. Delarna kan beskrivas inom konst eller vetenskap. Det som skiljer är ju bara synsättet, perspektivet som skapar ett annat sammanhang och en annan förståelse som kan tillämpas och utvecklas med andra instrument. Leonardo Da Vinci menade därför att religion, konst och vetenskap är alla grenar på samma träd. Målet för dem alla är att befria personligheten. Frihet var att söka frigörelse från det självövervakande medvetandet. Den i skriften olärde Da Vinci gör ingen uppdelning mellan känsla, förnuft, konst och vetenskap. ”Alla” konstnärer sedan medeltiden hävdar att konsten måste börja och utgå från en känsla, inte från ett intellektuellt resonerande. Einstein hävdade samma linje som da Vinci. Men var ändå oförmögen att skriva och utveckla tanken. Hans ”memoarer” och världsåskådning är stundtals kärnfullt och enkelt beskrivet, men oftast ytliga.

Konstnärer behärskar konsten, men kan inte vetenskapen. Universiteten kan vetenskapen, men har svårt med konsten.

Vi fick naturrebelliska och kulturrebelliska personligheter. Och motsvarande i konsten. Den naturrebelliska konsten kallas för postmodern konst. Den kulturrebelliska konsten har till stor del förlorats.

Det är svårt för oss att både se långt och det som är nära.