Förakt fördummar tanken

Textlösa kulturer har alltid låg status i förhållande till textkulturer.

Samma orsak som varför svenska dialekter är
underställda skriftspråket svenska.

Där mycket skriftkultur samlas
där uppkommer hög status.

Texter är som pengar, älghorn och fina bilar.
Den som äger böcker i en social kontext
äger inflytande. Gestalten skapas i denna process.

Textlösa har alltid stor respekt för texter
och individer som höjt sitt självmedvetande
med bokstäver.

De förstår att man blir någonting
när man kan läsa och skriva.
Om man inte kan läsa är man ingenting.
Man blir något med texter.
Bokstavsmakt.

Textlösa kulturer har mycket lite hierarkier.
Samma gäller i deras medvetande.
De känner inte skam, förstår inte att förställa sig.
Det är vad de är i sin naturlikhet. Textlösa kulturer har just ingen persona. De har därför inte ett dualistiskt medvetande. Bara sunt förnuft.

Därför går de nästan nakna.
Vem skulle ge dem sociala normer.
Om det inte finns ett hierarkiskt samhälle.
En lång penisfordral körde ut dem ur paradiset.

Om det knappt finns ett samhälle så finns det ju inget socialt djur. De är nästan autonoma individer i spontan gemenskap. Nästan som barn.

De är individualistiska socialister. Den ursprungliga jämställda gemenskapen. Den naturliga kommunismen som är raka motsatsen till den marxistiska kommunismen. Som Marx aldrig förstod.