Känn dig själv och du når visdom. Vi skall förstå oss själva med känslor och bli innovativa. Inte tänka oss själva. Själen är en analfabet som inte kan läsa eller skriva. Äpplet består av bokstäver och texter. För 6 000 år fick vi en andra form av förståelse. Kunskap och känsla. Bokstav och ande i Bibeln. Vi förlorade känslan men fick bokstavsintellektet. Muntliga kulturer ser det vardagsnära. Men har svårt att se långt. Akademiker har ett gott och upphöjt fjärrseende. Men har svårt att se det jordnära. Kultur- eller naturnära. Det finns två sätt att se på världen. Med bokstäver eller textlöst. Bägge skapar en kulturell spegelsal där vi ser oss själva. Det man ser inåt ser man även utåt. Talspråkets naturnära seendet är det skapande. Men som vi föraktar. Skriftspråket är återskapande och tillverkar en kopia av människan. Ateismen hyllar en giriggen som utvecklar det offentliga. Konstnärer ser samma gen som en idolgen som man bör nedgöra. Två synsätt på livet styrs av hur vi väljer att betrakta en och samma gen. Det är grunden för vår uppfattning om samhället. Hur vi tolkar objektiva fakta. Så som vi förstår oss själva så förstår vi andra och hela samhället. Så som i en spegel. Om vi avvisar gudomliga och himmelska världar av logik. Hjärnforskaren studerar sin egen självförståelse när hen kartlägger hjärnans funktioner. Andra sätt att se finns inte. Verkligheten kan bara upplevas spontant med känslor eller förmedlat med förnuftet.
Bokstäverna utvecklar en tomhet i medvetandet, ett horror vacui som vi fruktar. Paulus sa att bokstaven begraver själen. Det medför natur- och kulturrebellisk konst, vetenskap och tro. Dessa tre är grenar på Livets träd. Kunskapens träd tillhör vår återskapande kultur. Teorin om livet. En härmapa som börjar tro att kartbilden är detsamma som livet. Människan är som två magnetplattor som alltid stöter bort varandra. En härskande och en tjänande.