Vansinnet är en illusion, skrev Michel Foucault.
Mörkret kommer av den alltid gäckande idén man har om sig själv.
Nihilisten är ett offer för sitt eget självbedrägeri.

Allt hänger ihop har man sagt i alla tider. Delarna är länkade till varandra i två separata livsformer. Där det sociala är hierarkiskt ordnat och styr varje del i kulturen. Den andra delen är det vi kallar för livets hårda skola som utvecklar ett annat tänkande, som står i ständig relation till boklig bildning. När dessa två krafter är i harmoni skapas innovativa rörelser. I obalans är vi i en upp- eller nedgångsfas. För att förstå 1800-talets massiva förändring av samhället bör man förstå hur vetenskapen fick en framträdande roll under 1700-talets upplysning. Hur dialekterna likriktades under nationsspråk. Hur religionens texter på folkspråken skapade en känsla av gemenskap, som sedan förstärktes massivt av allmän grundutbildning. Hur denna massivt växande offentlighet i sin tur ledde till nationalismen och tron på etniska själar. Hur dessa två krafter alltid samverkar med varandra. Vetenskapen hade under 1700-talet övertagit kristendomens idé om skriftspråket som en avbild av en monoteistisk struktur som religiösa kallade för guds avbild. Vetenskapen kallade detta för naturens egna lagar som ett superintellektuellt medvetande hade i sina gener som hen kunde avtäcka. Generna innehåller en översinnlig struktur, menar många fortfarande. Ur detta föddes rasismen, tron på IQ-tal som gestaltade dessa superstrukturer och avvisandet av religionerna. Den moderna konsten skapades. Motreaktionen blev föraktet för den intellektuella dekadensen. De nya ideologierna ville kullkasta hela moderniteten. Med den nya livsformen växer antalet sociopater. Extremformen av egoistiska socialister.

Inget politiskt parti hävdar sig ha en icke-social ideologi.
Ateismen säger sig ha en icke-social ideologi om det sociala.
Orsaken är att denna religion menar sig ha funnit ett gudsöga.

Den kulturella mutationen går från det öppna hjärtat till slutna hjärtan. Vi blev civiliserade i denna process. Sa man förr. Naturfolken säger själva när de mött oss att hjärtat hårdnar när vi lämnar det naturlika och söker det kulturlika. De tycker att vi tänker underligt som använder hjärnan som tankens instrument.301
För att förstå psykopaten har vi alltid naturfolken som goda konturskapare. De är ju mer naiva, oskuldsfulla och har av samma anledning svag manipulativ förmåga.302 Få är känslomässiga analfabeter. Deras paradisiska liv noterades redan under 1500-talet.303 Det de lever saknar i högre utsträckning förmåga att projicera sig mot framtiden.

Det moderna samhället har förlorat den enkla vardagen.

Rationalism och tron på ett absolut vetenskapligt tänkande utvecklas med skriftkulturen. Men det man lämnar bakom sig var den rätta tankeformen för all innovation. Den lärde träder istället in på trons väg för tanken. Bokstavstänkandet kom med skriften. Det som konstnärerna upptäckte under 1500-talet blev medvetet för forskarna först under 1800-talet. Den tidsanda som i en bisarr form integrerades med vetenskapen under 1800-talet, var ett resultat av folkspråksbiblarna. 300 år efter den tyska folkbibeln var man som närmast guds avbild – trodde man. Gud kallades för naturen. Kulturen hade konformat nationens kollektiva medvetande till en gemensam linje som dikterade tankarna åt de flesta forskarna i hela Europa. Samfällt sa man att vi blir alltmer instrumentella och tappar förmågan att vara spontana. Relationerna blir likaså rationella. Att det var en oundviklig process att instutioner byråkratiserades och ledde till ett förvaltarsamhälle. Det vetenskapliga tänkandet skapade detta. Det trodde även socialdarwinisten Weber. Ju mer instrumentella och distanserade från den enkla vardagen vi blev, desto närmare kom vi en absolut naturens egna logik. Själva urverket i naturen.

Ju mer kulturella vi blev desto mer naturella blev vi.
Menade forskarna under 1800-talet.

Att vara ateist idag är jämförbart med att röka tobak för 50 år sedan.

Rökarna avvisade, negligerade och struntade i början de rapporter som sa att rökning medför cancer. Och för tidig död. Orsaken var att attityden hade skapats under 350 år som sa att rökning inte skadar hälsan. Men ingen säger detta idag, 50 år efter de första lungcancerrapporterna. Tusentals rapporter bekräftar detta. Samma gäller med den ateistiska tron. De har levt på en illusion om verkligheten som påverkar deras psyke och medvetande i en felaktig riktning.

Ateismen tror på kulturen i medvetandet och förnekar naturen.

Det är svårt att hitta en enda välgrundad fördel för den religionens framväxt. Det finns hastigt växande mängder empiriska bevis för att ateism är en myt som akademiker hittat på och som alltfler tror på. Det är ju de högutbildade som leder processen av sekularisering som man ofta kallar för en humanistisk trosuppfattning. Vi söker alltid vara rationella i val där vi tror att vi blir mer kreativa, nyskapande och framgångsrika i skolan. Att detta rationella val sedan av nödvändighet leder till bättre hälsa och längre livslängd. Denna fördel antas underförstått som en del av att högutbildade i allmänhet lever längre och har bättre hälsa. Och motsatsen. Religiösa bör ha sociala variabler som påverkar dem negativt. Högutbildade religiösa bör därför ha sämre hälsa och kortare livslängd. Men motsatsen gäller. Även moderna ateistiska forskare inser och ifrågasätter sina så kallade rationella val och menar att de istället är de troende som har gjort ett rationellt val. De försöker förklara skillnaderna i hälsa och livslängd med att kyrkobesökarna har bättre sociala nätverk som stärker deras immunförsvar och hälsa. Men inser inte en djupare och mer grundläggande klippa som de står på.
Den andra mer bisarra orsaken till varför religiösa har bättre hälsa är Marx gamla tes om att religionen är ett icke-naturligt opium för folket. Att tron är ett framgångsrikt självbedrägeri, en kulturens positivt inverkande placebo. Evolutionsbiologer och forskare i gudlös etik diskuterar bara det marxistiska gudsbegreppet gud som opium för folket. De vet vad detta opium består av. Och har vetenskapligt tolkningsföreträde. Rationella handlingar skapar i sig sämre hälsa och kortare livslängd. Ateisten har frigjort sig från all placebo. Där är borgare, konservativa, forskare, sekulära, ateister och marxister överens. Gud finns bara som en drog, som förvisso förlänger livet, ger mer lycka och bättre hälsa. Men utifrån den rena vetenskapen, på felaktiga och falska grunder. Ett mer altruistiskt, lyckligare, längre, hängivnare och hälsosammare liv får inte byggas på falska premisser. Detta pappagud-opium är dock en förunderlig drog. Eftersom vanligt opium leder till raka motsatsen. Passivitet, fattigdom, ohälsa och för tidig död. De förstår inte att drogen är en urgammal och välkänd hälsobringare i form av hängivenhet i gemenskap eller i ensamhet. Att man når ett sinnestillstånd som befriar medvetandet från kulturen och skapar en individualistisk gemenskap som medför bättre hälsa och ökad livslängd. En frilagd själ är gladare, uppfylld av livskänsla, grundlägger välmåendet. Den kan bara blottläggas med olika känslosamma metoder. Kyrkan är den individualistiska socialismens passionshall. Ateisten föredrar egoistiska socialisters gymhallar.

Religiösa tränar passion i gemenskap och det medför närmare kontakt med känslolivet och livsvärlden. Befrielse från bokstavsintellektets förkvävande bojor medför ökad lycka och livslust. Och av nödvändighet ökade insikter om att bortom förnuftet är vi alla jämställda i gemenskap. Det skapar ett individuellt val att hjälpa sin nästa och en moral som individen själv utvecklar i harmoni med sitt medvetande.
Troende lever i gemenskap i en mer enkel vardag där omtanken om sin nästa har stor betydelse. Religiösa har bättre sociala nätverk och ett närmare förhållande till sina känslor och mindre rädsla. Den som tränar känslor i gemenskap söker närma sig den ursprungliga livsformen. Antalet sjukdagar uttrycker dessa skillnader. Mer intuitiva kvinnor har som förväntat i en modern skriftkultur bortåt dubbelt så många sjukdagar som män.

Det är i sanning en lyckobringande drog att tro på allting snarare än ingenting. Men den mest naturliga drogen människan självskapat. Författare kallar detta för flow. Konsertpublik för eufori. Naturfolk för att vara ett med naturen. Musiker säger att scennärvaro är det högsta. Konstnärer säger att vi är ett med nuflödet när vi vågar släppa loss. Många fler synonymer finns. Ateister, vilsegångna, sökare och kroppsbyggare äter alltmer antidepressiva uppåttjack för att nå samma sinnestillstånd. Kokain, kemikaliskt opium, LSD, hormoner, heroin, alkohol, hasch har delvis samma funktion. Religiösa väljer ett naturligt opium, som är lyckan självt. Det som krävs är att man har ett objekt för dyrkan. Hängivenhet för ingenting är svårt att tillämpa och skapar känslor av tomhet. Som man söker fly med olika droger och genom att dyrka den sociala Lorden.

Passionen är den kraft som förflyttar berget. Placebo säger läkarna.

Några källor

Dawkins, Richard (2007). The God Delusion. London.

Forsman, Birgitta (2011) Gudlös etik. Fri tanke förlag.

Hitchens, C. (2007). God is not Great. Atlantic books. London.

Koenig, H. G. (2008). Medicine, religion and health: Where science and spirituality meet. West Conshohocken, PA: Templeton Foundation Press.

Gud tvingades under hot att flytta från naturen till kulturen.

Om det finns någon enskild yrkestitel inom de religiösa institutionerna som med rätta kan sägas ha knyckt Prometheus eld från gudarna är det påven. Med denna sociala makt har påvarna utövat ett massivt inflytande över hela Europa och stora delar av världen. Teologerna grundlade religionen som vetenskap om att sanning kan härledas ur texter. Påven tvingade med denna intellektuella hållning Gud att byta boning från det känslofyllda hjärtat till hjärnans blåkalla ljus. Stackars Gud avhystes från själen. Just för att hon inte kan läsa eller skriva. Bara förstå i anden. Där fick Gud inte bo i en förvaltningsorganisation som behövde kontroll över undersåtarna. Sannolikt under protest från allmakten! Påven bestämde detta i samma stund när han hävdade att latinet är ett heligt språk och att sanning finns i latinska texter. Gud utbildades av påven till att bli en förnäm matematiker och skriftlärd vetenskapsman som kunde läsa bokstaven. Men tvingades tappa andens förståelse.

Gud bodde tidigare i själen, men tvingades av påven att flytta
till en översinnlig struktur i bokstaven.

Först underförstått, men successivt uttrycklig. Ansikte mot ansikte var att lära sig texten som sanningen. Medan Bibeln berättar att ansikte mot ansikte finner den som är mycket nära naturen. Men detta idealtillstånd kan inte människan uppleva och överleva. Natur mot Natur är ansikte mot ansikte. Medan påven krävde Kultur mot Kultur. Gud tvingades bosätta sig som allra längst från himmelriket och försöka så gott det nu går styra därifrån. Ja, påven fick med detta beslut rentav kontroll även över överbefälhavaren. Det behagade säkert en maktfullkomlig person. Inkvisitionen behövdes förstås för att upprätthålla denna universella sanning som skapades utifrån rent egoistiska intressen.

Egoismen förblindar medvetandet.

Under 1200-talet uppkom som en följd av denna lärdom att makten även måste tala, läsa och skriva ett mäktigt språk. De första lärda tankarna om att latinet var del av en universell och översinnlig logik hittades av så kallade forskare som ville bli uppmärksammade av samma sociala makt så att de därigenom själva skulle bli delar av och upphöjda i det eviga ljuset. Roger Bacon (1220-1292) hette den spränglärde lingvisten som studerade språkets lagar och hur de var förankrade i evigheten. Harvardprofessorn och ateisten Noam Chomsky kom 700 år senare och försökte utveckla denna idé i Bostons lärda sällskap. Själva guds egen existens och närvaro skulle läggas på bordet. Men bara i latinet. Hos den senare ateisten och marxisten Chomsky bara i nationella skriftspråk. Talspråk är fortfarande fullkomligt ostrukturerade och fördärvade av naturen som prövar sig fram i blindo och skapar mångfalden. En Prometheus kallar Chomsky, talande nog, denna genetiska mutation som bara kommit människan till del.

Gud som språkgeni skapades på denna grund. En ny pappagud och låtsaspappa som opium för folket var född och skapad av påven och senare sekulära män i lärda sällskap.

Språkvetarna tror att gud är ett språkgeni. Matematiker tror att gud är ett mattesnille. Men i övrigt existerar denne inte.

Ateismen är en tro som alla andra. Men man tror att det finns vetenskapliga gudar som en mattegud och ett språkgeni. Från dessa gudar härleds alla språk och all fysisk sanning. Dessa gudar skapades av kyrkofadern Augustinus 300 under vår tid. Påven bestämde under 1200-talet att gud är ett språkgeni och latinet avbildar denna guds egen struktur. Människan som guds avbild finns i den latinska texten. Ett heligt språk föddes och med den massor av katolsk makt. Ej i talet. Därför kan sanningen härledas ur Bibeln. Om det inte vore så skulle ju vem som helst kunna tolka sanningen i Bibeln. Ateisten Chomsky kom under 1900-talet och sa att vilket svammel. Gud som språkgeni gäller alla världens skrivna språk. Men ej talspråk och dialekter, som påven också sa. Ateisten och evolutionsbiologen Richard Dawkins härledde med gud som språkgeni sanningen om gud som Bibelgud och fann att bibelguden inte finns. Men det gör den vetenskapliga språkguden. Gud som språkgeni vinner över bibelguden, enligt ateismen. När skall ateismen lämna detta bisarra religiösa svammel? Ateismen är påvens 800 år gamla lakej. Ateisterna tror att de har ett vetenskapligt gudsöga. Sanningen är att det inte finns några gudsögon. Det är ett bra gudsöga, att bara tjäna sunt förnuft och avvisa allt annat religiöst svammel. När skall ateismen göra det?

Sex akademiska myter:

1. Vårt förakt för svaghet.
2. Nuflödet kan inte nås.
3. Helheten har för alltid förlorats.
4. Akademikerns sociala position påverkar inte tolkningen av
forskningsresultat.
5. Det finns bara förståelse genom diskurser eller kontexter.
6. Det finns ingen fördold agenda i form av en politisk
samhällsideologi som grund för vetenskapliga paradigm.

Dessa moderna tomtar på loftet styr tanken och orsakas av att akademikern har fått fjärrseende, men på bekostnad av förlusten av närseendet. Det nära som hen sedan inte tror existerar. Forskaren avvisar det hen inte förstår och kallar det som avvisas för myter och förvetenskapligt tänkande. Detta tänkande orsakas just av dessa sex myter.

Känn dig själv och du når visdom. Vi skall förstå oss själva med känslor och bli innovativa. Inte tänka oss själva. Själen är en analfabet som inte kan läsa eller skriva. Äpplet består av bokstäver och texter. För 6 000 år fick vi en andra form av förståelse. Kunskap och känsla. Bokstav och ande i Bibeln. Vi förlorade känslan men fick bokstavsintellektet. Muntliga kulturer ser det vardagsnära. Men har svårt att se långt. Akademiker har ett gott och upphöjt fjärrseende. Men har svårt att se det jordnära. Kultur- eller naturnära. Det finns två sätt att se på världen. Med bokstäver eller textlöst. Bägge skapar en kulturell spegelsal där vi ser oss själva. Det man ser inåt ser man även utåt. Talspråkets naturnära seendet är det skapande. Men som vi föraktar. Skriftspråket är återskapande och tillverkar en kopia av människan. Ateismen hyllar en giriggen som utvecklar det offentliga. Konstnärer ser samma gen som en idolgen som man bör nedgöra. Två synsätt på livet styrs av hur vi väljer att betrakta en och samma gen. Det är grunden för vår uppfattning om samhället. Hur vi tolkar objektiva fakta. Så som vi förstår oss själva så förstår vi andra och hela samhället. Så som i en spegel. Om vi avvisar gudomliga och himmelska världar av logik. Hjärnforskaren studerar sin egen självförståelse när hen kartlägger hjärnans funktioner. Andra sätt att se finns inte. Verkligheten kan bara upplevas spontant med känslor eller förmedlat med förnuftet.
Bokstäverna utvecklar en tomhet i medvetandet, ett horror vacui som vi fruktar. Paulus sa att bokstaven begraver själen. Det medför natur- och kulturrebellisk konst, vetenskap och tro. Dessa tre är grenar på Livets träd. Kunskapens träd tillhör vår återskapande kultur. Teorin om livet. En härmapa som börjar tro att kartbilden är detsamma som livet. Människan är som två magnetplattor som alltid stöter bort varandra. En härskande och en tjänande.