Påven i Rom tvingade stackars gud att flytta från själen till hjärnan

Gud tvingades under hot att flytta från naturen till kulturen.

Om det finns någon enskild yrkestitel inom de religiösa institutionerna som med rätta kan sägas ha knyckt Prometheus eld från gudarna är det påven. Med denna sociala makt har påvarna utövat ett massivt inflytande över hela Europa och stora delar av världen. Teologerna grundlade religionen som vetenskap om att sanning kan härledas ur texter. Påven tvingade med denna intellektuella hållning Gud att byta boning från det känslofyllda hjärtat till hjärnans blåkalla ljus. Stackars Gud avhystes från själen. Just för att hon inte kan läsa eller skriva. Bara förstå i anden. Där fick Gud inte bo i en förvaltningsorganisation som behövde kontroll över undersåtarna. Sannolikt under protest från allmakten! Påven bestämde detta i samma stund när han hävdade att latinet är ett heligt språk och att sanning finns i latinska texter. Gud utbildades av påven till att bli en förnäm matematiker och skriftlärd vetenskapsman som kunde läsa bokstaven. Men tvingades tappa andens förståelse.

Gud bodde tidigare i själen, men tvingades av påven att flytta
till en översinnlig struktur i bokstaven.

Först underförstått, men successivt uttrycklig. Ansikte mot ansikte var att lära sig texten som sanningen. Medan Bibeln berättar att ansikte mot ansikte finner den som är mycket nära naturen. Men detta idealtillstånd kan inte människan uppleva och överleva. Natur mot Natur är ansikte mot ansikte. Medan påven krävde Kultur mot Kultur. Gud tvingades bosätta sig som allra längst från himmelriket och försöka så gott det nu går styra därifrån. Ja, påven fick med detta beslut rentav kontroll även över överbefälhavaren. Det behagade säkert en maktfullkomlig person. Inkvisitionen behövdes förstås för att upprätthålla denna universella sanning som skapades utifrån rent egoistiska intressen.

Egoismen förblindar medvetandet.

Under 1200-talet uppkom som en följd av denna lärdom att makten även måste tala, läsa och skriva ett mäktigt språk. De första lärda tankarna om att latinet var del av en universell och översinnlig logik hittades av så kallade forskare som ville bli uppmärksammade av samma sociala makt så att de därigenom själva skulle bli delar av och upphöjda i det eviga ljuset. Roger Bacon (1220-1292) hette den spränglärde lingvisten som studerade språkets lagar och hur de var förankrade i evigheten. Harvardprofessorn och ateisten Noam Chomsky kom 700 år senare och försökte utveckla denna idé i Bostons lärda sällskap. Själva guds egen existens och närvaro skulle läggas på bordet. Men bara i latinet. Hos den senare ateisten och marxisten Chomsky bara i nationella skriftspråk. Talspråk är fortfarande fullkomligt ostrukturerade och fördärvade av naturen som prövar sig fram i blindo och skapar mångfalden. En Prometheus kallar Chomsky, talande nog, denna genetiska mutation som bara kommit människan till del.

Gud som språkgeni skapades på denna grund. En ny pappagud och låtsaspappa som opium för folket var född och skapad av påven och senare sekulära män i lärda sällskap.

Språkvetarna tror att gud är ett språkgeni. Matematiker tror att gud är ett mattesnille. Men i övrigt existerar denne inte.