Ny bok:
Livets enkelhet är det svåra.
Texter är att veta konsten. Vetenskapen kan aldrig studera helheten.
Bara ordspråk, gåtor och liknelser når dit.
Vi kan aldrig beskriva ansiktet. Konsten är ofta dålig på delarna.
Vi gillar detaljer, trots att vi känner för musik.
Människan är en symfoniorkester som spelar alla instrument samtidigt.
Vi kan bara höra enskilda violiner, trumpeter och basfioler.
Vetenskapen beskriver instrument som spelar efter noter.
Konsten gestaltar symfoninorkestern utan notapparatur som måste kännas och upplevas.
Vetenskapskonsten samlar tårtbitar till en tårta som ständigt bakas.
Boken sammanfattar i konstform vad jag skrivit om socialistisk individualism och nyskapande.
Liksom om ett ursprungligt skaparspråk och ett nytt förvaltarspråk som vi lär oss i skolan. Del 1 av 4.
Bok om sträng ateism där gudsögat visar sig vara insikten att det inte finns några gudsögon.
Själen är en evig analfabet som inte kan läsa eller skriva. Olärd. Vi måste känna, inte tänka, vårt hjärta. Det är med känslor vi förstår och blir nyskapande. För 6 000 år sedan fick vi en andra form av förståelse. Kunskap från hjärna och känsla av hjärta. Bokstav och ande i Bibeln. Kunskapens äpplen är texter. Livets träd är intuition eller bondförnuft. Texter begraver själen, skapar tvivel och självförakt. Från intellektuella analfabeter till känslomässiga analfabeter. Känslan förtvinar, bokstaven blomstrar. Talspråkskulturer ser det vardagsnära. Men ser inte långt. Akademiker och skriftkulturer har ett upphöjt fjärrseende. Men ser inte det jordnära nuflödet. Kultur- eller naturnära. Två sätt att se och förstå. Med bokstäver eller textlöst. Två kulturella spegelsalar skapas där vi ser oss själva. Det man ser inåt ser man även utåt. Talspråkets naturnära seende är det skapande. En livsform som vi föraktar. Skriftspråket återskapar människan. Två synsätt på livet styr hur vi väljer att betrakta våra gener. Konstnären har en idolgen som hen bekämpar. Samma gen hos ateisten är en giriggen. Livsvalet lägger grunden för vår moral, uppfattning om samhället och hur vi tolkar objektiva fakta. Så som vi väljer att förstå oss själva så förstår vi andra och hela samhället. Om vi avvisar logiska universella, himmelska världar återstår bara det sinneserfarna, en fri vilja och en blind evolution. Att studera samhället är att studera sin självinsikt. Som vi upplever oss själva så ser vi vår nästa. Andra sätt att se finns inte.
Bokstäverna utvecklar en tomhet, ett horror vacui som vi fruktar. Det skapar natur- och kulturrebellisk konst, vetenskap och tro. Alla tre är grenar på Livets träd. Kunskapens träd tillhör vår återskapande kultur. Berättelsen eller teorin om livet. En härmapa som tror att kartbilden är detsamma som levt liv. Att tryckta ord är verkligheten. Människan är som två magnetplattor som alltid stöter bort varandra. Ett plus och ett minus. Parnassens manliga sken och det evigt kvinnliga som lyfter oss mot höga höjder. Ä
En ny samhällsideologi för entreprenörskap och innovation
Känslans språk eller ett analytiskt språk? Hela historien pendlar mellan förnuft och känsla. Bokstav och ande i religioner. Alla högkulturer föregicks av folkspråken som fick blomstra i det offentliga. Då var folkspråken själens enkla spegel, det passionerade skaparspråket. Det intellektuella och auktoritetsbundna latinet hämmade nyskapande och var ett förvaltarspråk. Ett dynamiskt och innovativt samhälle har hög passion där hjärta och hjärna är i harmoni. Ett statiskt samhälle har tappat det naturlika språket och är i obalans mellan kultur och natur.
Håll hjärnan kall och hjärtat varmt. En utmärkt regel för alla byråkrater. Värm med all din kraft den kulturlika hjärnan med det naturlika hjärtat. En jättebra regel för alla kreativa. Hjärtats spontana språk är nyskapande. Hjärnans neutrala språk är byråkratens återskapande verksamhet. Skolan utbildar bara förnuftet, och struntar i känslan. Det man inte stimulerar förtvinar. Man favoriserar därför personligheter med gott läshuvud. IQ-tester mäter detta. Samhället skriker efter individer som vågar känna och vågar vara innovativa. Även nationsspråken har blivit till bokstavsintellektuella förvaltarspråk. Då sjunker kulturen sakta ner i en dalgång.
Individualistisk socialism är en tredje väg mellan kapitalism och socialism. Jämställdhet utvecklar intelligens och nyskapande. Det finns ingen universell intelligens. Bara människor med öppna eller slutna hjärtan. Av var och en efter karaktär, till var och en efter förmåga. En ideologi för neurologisk mångfald utvecklar innovation. Texter socialiserar den autonoma individen. En kreativ skola utvecklar textlöst seende. Vi behöver en skola för dem med gott och svagt läshuvud. Dessa är naturliga skillnader i personlighet. Det innovativa öppna hjärtat förlorar i dagens skola. Potentiella entreprenörer från LO-grupper hamnar idag i fängelse. Kreativa är naturnära impulsiva kulturrebeller. Byråkrater och förvaltare är kulturnära naturrebeller. Bägge behövs i harmoni.
Ny vetenskaplig teori om språket.
Alla språk har både ett Kunskapens och Livets träd
Kunskapens träd eller Livets träd?
Redan under 1800-talet visste man att utvecklingen går från höger till vänster, från intuition till medveten analys, från snabbt till långsamt tänkande. Muntliga kulturer, kvinnor, kriminella och vänsterhänta ansågs vara efterblivna rester av naturen. Idag vet vi att höger hjärnans intuition står för det innovativa och kreativa. Skriftspråket skapar en kulturell evolution och gör oss till goda byråkrater och förvaltare.
Vi har bara två sätt att förstå. Allt-på-en-gång-metoden är vårt urgamla sätt att begripa världen. Så som vi känner igen ansikten, röster, tonfall, lukter lär vi oss även att förstå språket. Djur förstår med samma intuition. Ordets form innehåller dess mening. Gestaltkommunikation, säger psykologerna. Barn och muntliga kulturer talar så i sociala miljöer där alla sinnen samverkar för att skapa förståelse. Barn klättrar bara på Livets träd, medan muntliga kulturer även har en Kunskapens buske.
Den andra metoden är att tänka sakta steg för steg med språket i den kultur vi lever i. Ordet skall tolkas och är en avbild, skild från dess enskilda mening. Kulturbundna bokstäver skapar vår sociala logik och tunnelseende. Vi fick en värld full av föreställningar, framtid och dåtid. Vi tog kontroll men förlorade frihet, vidvinkelperspektivet och det tidslösa ögonblicket.
För 6 000 år lärde vi oss att läsa och skriva och vi skapade den andra formen av förståelse och ett jättelikt Kunskapens träd växte som överskuggade Livets träd och vände det upp och ner. Vi upptäckte oss själva. Kunskapens träd växer allt högre mot den blå himlen. I det trädet klättrar vi och äter dess söta frukter. Medan Livets träd förtvinar i den kalla skuggan.
Byråkraten har gått vilse i kulturen och äter matlistan, men förkastar maten. Boken är en spegel, när en administratör läser en text är det inte en konstnär som förstår. Alla lever sin kultur. Genier varnar oss för att formell utbildning hämmar nyskapande. ”Det enda som inkräktar på mitt lärande är utbildning”, sa Albert Einstein. Skolan intellektualiserar språket och drar oss bort från kreativitet. Utbildningen höjer självmedvetandet, specialiserar, byråkratiserar, sluter hjärtat och man förlorar sig själv i det sociala. Skriften socialiserar den enskilda individen och man får ökad kontroll men förlorar motsvarande i frihet.
Barn och muntliga kulturer förstår med alla sinnen, men skriftspråket gör våra ögon och öron intellektuella. Världen blir själslösa objekt som får oss att frukta passionen. Talspråket för oss närmare nuets varma ljus och vi blir mer livets tjänare.
Människan med det öppna hjärtat talar bara vad hon förstår
och förstår inte annat. Konstnären säger att vi bör tänka som barn gör. Vi är som klokast när vi talar hjärtats enkla och vardagliga språk. Hjärtat förstår inte annat, säger poeterna. Individen döljer sig bakom en fasad av kulturellt sken och flyr den egna tomheten. Med skriftspråket härskar vi över kulturen, men förtränger intuitionen. Kulturen förändrar hjärnan, vår världsbild och skapar ett hjärnspöke.
Via skolan skapar skriftspråket ett eget ekosystem, en ny kultur och ett nytt språk som lever ett liv för sig själv, frikopplad från den enkla vardagens jämlika värld. Byråkrater och förvaltare favoriseras av den offentliga skolkulturen. Men ingenting stort här i världen har genomförts utan passion. Kreativitet, innovation och entreprenörskap finns hos dem som sänker sitt självmedvetande och finner sig själv.
Den hånade bydåren lever alltid närmare nuet och är mer äkta än andra. Därför är bydåren i litteraturen, konsten, filmen och t o m i politiken vår evigt skapande livskamrat, geni och entreprenör, eftersom denne lever det paradis som religionerna söker efter: befria människan från kollektiva strukturer. Våra lånade vingar ger oss inbillade vyer men livet levs i vardagen och där i den jämlika, enskilda trädgårdens näringsrika mylla har man alltid kul. Det finns inget roligare än att ha roligt.
Sammanfattning ur boken
Språket i Kulturella evolutionen
ur
Ögonblicket
© Birger Winsa
|
